Det handlar om makt, bör handla om solidaritet

”Att dricka alkohol är en del av vår kultur, vi har druckit det i tusentals år, vi kan inte sluta, bör inte sluta, det är en del av oss”.

Kultur.

Det är det vanligaste argumentet när det börjar talas alkoholpolitik. Vi kan inte förbjuda det.

– Näe… det har jag inte sagt…?
Nä, men vad vill ni då?
Minska skadorna det orsakar.

9 miljoner barn i EU har minst en förälder som är missbrukare. Undersökningar visar att många barn/unga upplever obehag när vuxna dricker (även de som inte är missbrukare). Det är en fråga om makt men bör vara en fråga om solidaritet.

Att barn befinner sig i en underordnad position ligger i sakens natur – en vuxen tar hand om, visar vägen, bestämmer. Barnet blir omhändertaget, anpassar sig och påverkas av de beslut som tas. Oavsett hur dessa beslut ser ut. Barn är helt igenom maktlösa för vuxnas alkoholmissbruk, men de påverkas direkt. Och de är 9 miljoner – i EU. Ungefär lika många som hela Sveriges befolkning, lika många som bor i New York.

”Vi måste skydda barnen och ungdomarna”, sägs det i debatten om alkohol i EU. Men samtidigt, vi måste värna om kulturen. Kulturen (och de ekonomiska intressena) ställs således i motsats till skyddet mot barn/unga. Många inser att det krävs åtgärder för att på riktigt skydda barn/unga mot alkoholens skadeverkningar, men samtidigt, det får inte gå för långt. Vi får inte bli löjliga. Alkoholreklamen kan inte förbjudas helt. Industrin kan själva säkerställa att de inte riktar sin reklam åt barn/minderåriga. Ungdomar bör inte supa för mycket.

Så vad vi ska göra åt det? Kultur! För om problemet är kulturen är det också där lösningarna finns. Mer exakt finns lösningarna inom landsgränserna utifrån synen att en kultur ryms inom ett lands gränser, avgränsade och klart definierade: ”Vi dricker på det här viset” – ”ni dricker så”. Oavsett hur världen egentligen samspelar och hur dryckesmönster förändras i och med EU. Slutsatsen blir då att EU kan/bör göra lite.

Den åtgärd vi kan komma överens om för att minska de alkoholrelaterade skadorna är att informera – en åtgärd som tyvärr visat sig vara ineffektiv. Men helt ärligt, kanske är det därför den föreslås? En ineffektiv åtgärd är förstås ofarlig för kulturen, den ändrar inte beteenden. Problemet är att skyddet mot barn och unga förblir svagt, indirekt från politiken, direkt från de vuxnas alkoholmissbruk.

Jag skulle vilja se fler genusvetare i den politiska församlingen, människor med kunskap om hur normer uppstår och ständigt omförhandlas och hur människor både är en del av skapandet men också påverkas av det. Hur grupper inte kan isoleras från varandra, att människor med makt (vuxna) sätter upp normer för ett acceptabelt beteende, att de som inte har makt (barn) följer efter normerna i jakten på det socialt sett accepterade och önskvärda sättet att leva. Även om de ”VET”, för de har sett en sjukt snejdig informationskampanj eller blivit tillsagda att dricka mindre… ändå tittar uppåt, bortåt, inte ser sig själva som en avgränsad grupp, utan som en del av det samhälle där de andra konsumerar alkohol helt oproblematisk. Och om du kan – varför skulle inte jag kunna?

Men istället för att se helhelten handlar lösningarna om avgränsade problem:  barn och missbrukare. Normen, de normalkonsumerande och skötsamma vuxna, blir oskyldiga trots att de alla upprätthåller den norm som många strävar efter. Kraften i att vilja passa in, tillhöra, vara normal, är stark men erkänns inte, vilket jag kan tycka är ett problem.

9 miljoner barn är många,

500 miljoner vuxna (minus nykteristerna) är många fler. Personer som faktiskt, aktivt eller passivt, hjälper till att upprätthålla normen som gör att vissa faller offer. Problemgruppen behöver vidgas utan att vi glömmer bort de som är mest utsatta, barnen.

Vill du hjälpa till att uppmärksamma Children of Alcoholics week? Kolla in på ACTIVE:s sida om hur du kan gå till väga: http://www.activeeurope.org/news/children-of-alcoholics-week-2015.html

/Emma

 

 

Annonser

Om euspaning

Du har kommit till en blogg om alkohol- och narkotikafrågor i EU. Bakom bloggen står IOGT-NTO och UNF, Ungdomens Nykterhetsförbund. IOGT-NTO och UNF har, i samarbete med vårt studieförbund, NBV, ett kontor i Bryssel där vi varje år ger möjlighet för två ungdomar från våra organisationer att göra praktik. Genom våra praktikanter, medlemmar och tjänstemän jobbar vi på olika sätt med påverkansarbete och lobbying inom EU. Det har flera syften. Dels har vi samarbeten med en rad organisationer och nätverk på global och europeisk nivå, med syfte att arbeta för en restriktiv alkohol och narkotikapolitik. Dels behöver vi följa det politiska arbetet i EU för att kunna påverka utvecklingen av den svenska politiken. På plats i Bryssel finns just nu Amanda Lilliefeldt och Anneli Holm. De bloggar här om sitt år i Bryssel, om möten med spännande människor, om drogpolitik och om den starka lobbying som finns kring alkohol och narkotika.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s